Abbas tappar förtroendet

Problemet idag är att Abbas vill tala om Jerusalem, flyktingar och den slutliga gränsdragningen. Olmert vill bara prata om temporära och partiella åtgärder för Västbanken.
Bushadministrationen skulle hemskt gärna få fram goda nyheter, men några större förhoppningar har de inte.
Arabiska ledare runtom i regionen är skeptiska. De anser det hela meningslöst om konferensen bara blir ett forum för artiga och allmänna samtal.

Qureia och Erekat varnar för en tredje intifada, som blir “den värsta hittills”.

Haniye varnar Abbas för att “gå i fällan”. Abbas har, enligt Haniye, inte rätt att göra några som helst eftergifter när det gäller Jerusalem.
Den sårade stoltheten hos Ahmadinejad och den iranska statsledningen gör att Teherans Ayatollah varnar för en “bedräglig” konferens, något som “sionisterna” har hittat på för att än en gång förleda världen.
EU mumlar något om att Hamas kan få komma in i värmen, förutsatt att de inte undergräver Abba´s ställning.

Med andra ord: positioneringar, hot, oro.

Allt detta indikerades i “Lentor rapport”, och nu kan vi ta itu med den ena detaljen efter den andra.

Enligt min mening ökar nu risken för ett större terrordåd för var dag som går. Om det under de nästföljande veckorna antyds att konferensen kommer att handla om Jerusalem, så blir anrättningen omöjlig att svälja för två motpoler; Mashaal och Haniye kan komma att demonstrera sin relevans genom ett större terrordåd. Några på Israels extrema högerkant kan komma att “göra något” för att visa att gränsen är nådd: Jerusalem är inget man förhandlar om.

När denna stigande oro tar sig alltmer visuella uttryck, och hamnar i media, så är det troligt att Israels regeringskoalition börjar knaka i fogarna. Detta kan starta en process som så småningom leder till nyval. Denna process skulle omöjliggöra fredsförhandlingar, eftersom en ny regering måste tillsättas med ett nytt mandat.

Men där är vi inte än.

Vi är mer inriktade på den annalkande jultiden. Klappar och annat gott. Årets julklapp, mitt förslag alltså.